2017, året när jag får 81 kronor mer i ökad ersättning varje månad. Sjukersättningen jag har räknas upp med prisbasbeloppet (eller ner) varje år. Saker kostar mer varje år, och jag får alltså hela 81 kronor mer för att det ska täcka de ökade omkostnaderna för att leva.
Sen kan man ju fundera på hur de tänkte att det skulle fungera i verkligheten, när flera saker blir dyrare. Bara Färdtjänsten kommer att kosta 60 kronor mer i månaden från och med nu. Försäkringar och annat som följer prisbasbeloppet har gått upp några kronor, men på det stora hela kommer jag att få kvar mindre än tidigare. Jag hamnar någonstans runt 180 kronor kvar i månaden efter boende, räkningar och mat är betalat. Vård, behandlingar och mediciner (som inte alltid ingår i högkostnadsskyddet) är ej inräknat, så i verkligheten går jag ju back. Som vanligt.
Visserligen var det några år sedan priset för Färdtjänst ändrades, men med tanke på hur uselt det är, hur många timmar man får vänta ibland, och hur inkompetenta många chaufförer är, så är det ändå ett hån. Man vet inte ens om man kommer fram. Det är inte rimligt att man ska betala så mycket och tvingas åka med chaufförer som inte kör hela vägen fram trots att det går hur bra som helst. Eller med chaufförer som inte bryr sig om man har framsätestillstånd eller inte, och säger åt resenärerna att själva reda ut vem som ska sitta var när det är fem personer i bilen.
Känns ju faktiskt skitkul att i stort sett hela min ökade ersättning går till något så patetiskt dåligt. Jag får väl stanna hemma. Vad fan har de tänkt att jag ska göra med mina 21 kronor i månaden? Det räcker till mina kosttillskott, som jag inte bör vara utan, i fem dagar. Kanske man kan köpa en kopp te någonstans för 21 spänn? Jag tvivlar om det går att sitta någonstans inomhus och dricka den, men i take away-mugg borde det gå. Tack, Sverige.
