Klä sig smal, del två

För ett tag sedan skrev jag om att klä sig efter sin kroppsform och att klä sig smal (det hittar ni här), och om myten att man ser smalare ut i svart. Så är det ju inte, eftersom de flesta uppfattar svarta saker som större och tyngre, än samma sak i en ljus färg. Sen är det ju det här med vertikala eller horisontella ränder.

De flesta tror ju att man ser smalare ut om man har kläder med vertikala ränder, men forskning visar att det är precis tvärtom. Forskaren Peter Thompson har undersökt saken, och det visar sig att så gott som alla uppfattar någon som bär kläder med horisontella ränder som smalare, än samma person i ett likadant plagg med vertikala ränder. Sug på den.

En rand på rätt ställe göra underverk! Varför tror ni annars att de flesta stylister sätter ett bälte i midjan på folk? Jo, oavsett hur man ser ut, även om man ser ut som en kub, så ser man lite mer timglasformad ut då. Det spelar ingen roll om man väger 100 kilo, det blir alltid bättre om man accentuerar midjan. Det är ett enkelt sätt att klä sig smal.

Nej, jag är ju verkligen ingen modeguru, och det här är absolut inte en modeblogg, men jag gillar ändå kläder, och vad de gör med oss. Dessutom är jag lite fascinerad av synvillor och hur man kan lura hjärnan med relativt små och enkla medel. Har man inte mycket till midja är det alltså fördelaktigt att ha på sig något relativt ljust, och ha en svart litet skärp eller något i midjan. Det värsta man kan ha på sig är en mörk eller till och med svart tröja som inte är figursydd. Så det så.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2013/03/kla-sig-smal-del-tva/

Utredning för EDS

Jo, angående det här med en ordentlig utredning för Ehlers-Danlos syndrom: ortopeden hade inget bra förslag på vem som kunde hjälpa till med det heller, utan föreslog att jag skulle ringa landstinget och fråga. Que? Glöm det, det är inte mitt jobb att tala om för min läkare vilken typ av instans som kan hjälpa mig med mina eventuella åkommor. Han sa att det kunde vara flera inblandade; invärtes medicin, reumatolog, klinisk genetik eller hudläkare.

Men, min älskade R ägnade en hel eftermiddag när han var hemma med influensan åt att ringa runt och försöka få reda på vart jag ska vända mig för att få en utredning. Sånt som jag bara inte okar med. Till slut hittade han ett helt perfekt ställe som specialiserar sig på EDS, som ligger i Mjölby. 3 timmar söderut. Privat, man behöver ingen remiss, det är med andra ord bara att slanta upp. Tyvärr hade de inte tid förrän i sommar, men de skulle höra av sig när det gick att boka något.

Han hittade ett annat alternativ för utredning också, och det var på Karolinska Institutet, en avdelning för klinisk genetik och sällsynta sjukdomar. Behövs remiss, så jag har ansökt om att få en tid på vårdcentralen. Nackdelen verkar vara att de inte tar emot patienter längre, enligt forum på nätet. Då är nästa alternativ Akademiska i Uppsala, som har något liknande.

Det finns säkert någon dum regel som säger att man måste söka sig inom länet först, och få ett nej innan man kan prova på andra ställen. Skulle inte förvåna mig det minsta. Ska be om remisser till båda i alla fall, om det går. Små framsteg. Nog om det här nu, jag orkar inte ens tänka på det. Det räcker med en nära förestående operation…

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2013/03/utredning-for-eds/

Operation bokad

I morse alltså, ortopeden på Södersjukhuset. Fick faktiskt en hel timme honom, och han kände igen mig från förra gången för knappt två år sedan. Det var inte han som utförde min operation då, men det var han som skötte eftervården och återbesöket.

Först pratade vi i nästan en halvtimme om hur livet ser ut och vilka besvär jag har, och han kollade faktiskt noggrant på bilderna från magnetröntgen och förklarade en del. Min behandlande läkare har ju redan gjort det, så jag visste hur det såg ut, men det var positivt att han faktiskt gjorde det.

Sen var det dags för undersökning, och det blev en mycket enkel sådan. Gå lite, gå på tå och häl, böja sig åt sidan, bakåt och framåt. Han sa att redan där var det uppenbart att jag hade stor nervpåverkan, men plågade mig ändå genom att låta mig ligga på britsen och trycka lite på mina ben åt olika håll. Tack så mycket. Tårarna sprutade, men det gjorde de redan innan när jag berättade om hur livet såg ut ändå. Gör något, eller ge mig ett nackskott, tack.

Han tyckte att det fanns två alternativ, och det ena var inte tillräckligt säkert förrän jag har fått en bättre EDS-utredning. Men mer om den saken en senare. Det som inte var säkert var steloperation i området, eftersom det är en ganska stor operation. Det andra alternativet, det som vi ska köra på, är en operation för att ta bort diskbråcket på nivå L4-L5. Han sa, precis som jag antog, att jag med största sannolikhet kommer att komma tillbaka om ett par år igen med nya diskbråck som måste åtgärdas, och att större ingrepp kan bli aktuellt då.

Risken med steloperation är ju också att diskbråcken kommer tillbaka, men på en annan nivå, och då måste jag ju ändå operera mig igen. Och igen. Och igen. Ja, ni förstår. Jag vet inte när det är dags för operation, det får väl bli en glad överraskning. Om några veckor, trodde han. Han ville göra den själv, eftersom han känner till mig och min historia, och det går väl bra. Jag är helt utpumpad, det var en jobbig dag. Over and out.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2013/03/operation-bokad/

Ortopeden och långkok

I dag är det dags. Besöket hos ortopeden. Det blev lugnt i går, förresten. Älskaren R sov till tolv, efter att ha varit uppe en sväng vid åtta – det verkar som om han har övertagit min influensa. Han hade feber hela dagen, så jag tog en promenad i solskenet och sedan slappade jag mest hemma. Ägnade ett par timmar åt matlagning så att jag har matlådor både för i dag och i morgon, och eftersom jag ändå inte hade något bättre för mig passade jag på att göra långkok. Bœuf Bourguignon. Omöjligt att stava, men en av mina absoluta favoriträtter. Åt den mest perfekta varianten i Paris för ett par år sedan, men konstigt nog misslyckades de med de kokta potatisarna som serverades till. Hrmpff.

Potatis

Nu sitter jag i alla fall i väntrummet hos ortopeden på Södersjukhuset. Har ingen aning om vad vi ska göra, eller vad som kommer att hända sedan, men jag kan i alla fall prata för mig. Har haft det så här illa i så många år, jag är påläst och väl förberedd, så det borde gå bra. Mitt senaste besök där, återbesöket efter den förra operationen, visade på stor ovilja för uppföljning, och extremt liten koll på vem de pratade med. De hade inte kollat journalerna, kollade inte hur rörlig jag var, utan rådde mig att jogga mycket. Que? Borde man inte kunna gå först?

Ja ja. Har med mig enkäterna och cd-skivan med mina röntgenbilder, i fall att de inte har dem tillgängliga. Ingen undersökning, även hos ortopeden, utan att veta hur det ligger till, tack. Vill helst kunna gå och jobba efteråt, och det vore skönt att slippa behöva åka in för akut smärtlindring, bara för att någon rör mig på fel sätt. Håll tummarna.

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2013/03/ortopeden-och-langkok/

Bowling

Jag skulle vilja bowla, det är så himla roligt! Jag är, eller rättare sagt var, inte helt värdelös på det heller. Nu för tiden gör det alldeles för ont, ett par kast (om ens det) och ryggen är trasig. Men bowling är en alldeles förträfflig grej att göra, om man är några stycken och vill hitta på något att göra tillsammans.

En gång för många år sen när syrran var med och bowlade, råkade hon kasta klotet åt fel håll! Inte så långt, men tillräckligt för att man inte ska vilja stå alldeles bakom, haha! Som tur är finns det ju bowling för barn, med mjuka käglor och klot, kanske det vore något i stället. Det är himla vanligt att folk kastar helt fel, eller flyger med en bit på banan själva, och det ser så sjukt roligt ut!

Men nu för tiden får jag hålla mig till andra saker, om jag ska tävla mot någon. Schack kanske, jag känner inte många som kan slå mig, eller ens vågar spela mot mig. Dart, men det suger jag något så förfärligt i, och jag är som sagt inte världens bästa förlorare… Jag önskar att min rygg blir fixad någon gång, så att jag kan vara med på bowling igen. Då jäklar får ni se upp.

En gång när jag var på dejt med älskaren R, för tre år sen eller så, så var vi och bowlade. Jag hade på mig någon nästan ärmlös, tight skjorta, som skar in i axeln varenda gång jag slängde iväg klotet. Inte bra. Kände att det gjorde lite ont, men inte mer än så. Dagen efter hade det blivit ett stort sår där, som ett brännsår – och med mitt dåliga läkkött blev det självklart ett fult ärr! R garvar fortfarande när han talar om hur han brännmärkte sin boskap på dejten, så att alla andra ska veta vem jag tillhör…

Permalänk till denna artikel: https://argaklara.com/2013/03/bowling/