Kommer ni ihåg att R har ett par urgamla telefoner på lantstället (som jag skrev om här)? De är byggda någon gång i början av 1900-talet, och ser ut som väldigt stora trälådor med en gigantisk lur. Inte bara gällde det att ha en plats för den hemma, men för att använda den var man även ha någon att ringa till! Det verkar ju som ett löjligt problem nu för tiden, men då var det inte så många som hade en telefon hemma. Såg en telefonkatalog från den tiden, och Stockholmsdelen var extremt tunn! År 1880-talet hade 121 abonnenter en Stockholms-telefon, och det var svindyrt.
Det är inte så vanligt i min generation att man har ett abonnemang för fast telefoni hemma längre. Jag känner nästan ingen som har det, för det räcker oftast med mobilen. Och det blir för det mesta mycket billigare med mobiltelefoni också. Om man inte har oturen att bo någonstans där det inte finns täckning för mobila samtal, då har man inte så mycket att välja på. För min egen del räcker det gott med mobilen, och eftersom jag har en väldigt smart sådan, kan jag även ha den som modem och koppla till datorn om det skulle behövas.
Förr var det många gånger viktigt att telefonerna var snygga, eftersom de hela tiden stod framme hemma. Nu handlar det mest om teknik och funktion. Inte för att det fanns några fler funktioner än att ringa och svara förr i tiden… När man köper en telefon i dag måste den inte bara fungera i det fasta nätet, många vill ha IP-telefoni och en massa andra smarta tjänster också. Designen är nog inte mindre viktig nu heller, även om jag inte tror att någon köper en telefon utan alla önskvärda funktioner bara för att den är snygg. Eller?
Jag tror aldrig mer att jag kommer köpa en telefon att ha hemma. För mig är det mycket smidigare att ha en som jag kan ta med och vara tillgänglig på hela tiden. Dessutom måste jag ändå ha headset eller handsfree, eftersom armbågarna är trasiga. Det finns ändå en ganska stor marknad för fasta telefoner, både för hemmabruk och företag. Läs mer på Gigaset om dagens moderna telefoner – som verkar betydligt bättre än de gamla snurrskivorna.
Kommer ni förresten ihåg vad som brukade hända när man skulle slå ett långt nummer med många höga siffror på en sådan lur? Det blev alltid fel i slutet så att man fick börja om, och vänta på att den där jäkla skivan skulle snurra klart, haha! Jag kommer ihåg när knapptelefonerna kom, då väntade många ändå några sekunder med att slå nästa siffra, fastän det bara var att knappa in allihop. Åh, ljuva stenåldersminnen!
