R skaffade en ny radio när vi ändå var i stan och handlade. Min var tydligen inte bra nog, så han köpte en annan och dumpade min snygga röda variant. Dessutom blev han mer eller mindre tvungen att spontanköpa en ny hårtrimmer, för när jag klippte honom för några dagar sedan så lossnade en bit av plasthuvudet till skärmojängen.

Det kanske inte låter så farligt, men det innebär att när man klipper så blir håret en viss längd, förutom just där den har lossnat där det blir helt rakat. Inte optimalt. Ni ser där det är ett mellanrum på plastdelen? Det var en av de plastpiggarna som gick av och lossnade! Den var alltså inte helt perfekt från början heller.

Hans hårtrimmer har visserligen varit ganska dålig ganska länge, så det var hög tid att han köpte en ny. Ibland dör den mitt under klippning, trots att den har legat på laddning och trots att sladden faktiskt sitter i. Den luggas tydligen lite… Han köpte den på halva reapriset på någon mellandagsrea för fyra eller fem år sen, den kostade 150 spänn. Och hur ofta har jag klippt honom? En gång i månaden, kanske. Eller lite mer sällan ibland.

Med tanke på att det kostar minst 300 spänn att klippa sig hos en frisör så tjänade han ju in pengarna för den där apparaten redan efter första klippningen, men om man räknar lite på det så borde hans frisörkostnader hamna runt 3000 kronor för ett år. Gånger fyra eller fem år, då är vi uppe i femsiffrigt.

Och han hade ändå lite svårt för att lägga ut hela 400 kronor för en ny hårtrimmer, så det var nog bra att det blev ett spontanköp. Annars hade det dröjt länge, man måste ju jämföra produkterna noga och blablabla – fast alla de där billiga maskinerna är ganska exakt likadana.

Men konstigt nog verkar jag vara den enda som bryr mig om att han skulle se konstig ut med ett helrakat spår kors och tvärs över hela huvudet, för han tyckte ändå att han kunde ha sin gamla hårtrimmer på lantstället på somrarna. Hmmm.