Då har jag alltså testat autotraktion i dag. Det var lite lustigt, och en riktigt konstig känsla. Jag borde ha mätt mig innan och efteråt för att se om det blev någon skillnad! Det var ganska meckigt att bli fastspänd, och bänken var hård. Aj. Vi testade lite olika sätt att vinkla den på, och jag frågade om jag hade gjort honom arg på något sätt. Bäst att veta det innan vi började, för man kan nog göra en himla massa onda prylar med den där grejen…
Sen fick jag prova att trycka med benen, dra upp mig med armarna och försöka minska utstrålningen i benen på lite olika sätt. Vi hittade ett läge där smärtan och domningarna försvann, och det kändes ungefär som när man får tillbaka blodtillförseln i en kroppsdel som varit utan blod länge. Efteråt kändes det som att benet inte längre bara var ett bihang som fanns där, utan som faktiskt hade en funktion. Men det gjorde mycket ondare i ryggen.
Det var tydligen väntat, när smärtan försvinner ur benet ökar den i ryggen. Tillfälligt, i alla fall. Men det är förmodligen inte nervsmärta, och går att dämpa med värktabletter. En del läkare sätter tydligen korsett på sina patienter och låter dem knappt röra sig ett par dagar efteråt, men inte här. Målet är ett normalt liv, så jag ska fortsätta som vanligt under behandlingstiden.
Nästa gång är på fredag, och sen två gånger nästa vecka också. Nu ska jag träna lite lätt om det går, för jag känner mig ganska hängig också. Slapp laga mat när jag kom hem i alla fall, för i går gjorde jag chili con carne med ris för typ 10 personer med några av de här.
Väldigt starkt, men väldigt bra.
