Jaha, måndag. Känns sådär, måste jag erkänna. Har gjort många roliga och mysiga saker hela tredagars-helgen, men jag har även tränat riktigt hårt vid två tillfällen, fått behandling (det gör alltid mer ont efteråt) och rest en hel del. I går började vi dagen med ett besök på gymmet, och det märks alltid på helgerna – oavsett vilket gym man är på – vilka som är seriösa med sitt tränande. I går förmiddags var det förutom jag och älskaren R som hjälpte mig, ganska tomt. Några stycken som guppade runt halvhjärtat på en crosstrainer utan att bli särskilt andfådda.
Sen skulle vi ha åkt till lantstället en sväng för att titta till stället och käka middag med ”svärisarna”. Det tar en och en halv timme att åka, vilket egentligen inte är mer än vad det tar för många människor att åka till jobbet varje morgon, och jag kan sitta och slumra i en bil, men jag orkade inte följa med. Jag hade för ont, och jag hade nog inte varit vidare värst trevligt sällskap ett par timmar där ändå. Det gjorde ont att gå i snömodden på förmiddagen, det gjorde ont att hissen inte fungerade.
Det gör ont att sitta, det gör ont vid varje sväng och varje grop i asfalten, så R fick åka själv. Apropå det förresten, har ni någon aning om att de flesta vägar är i riktigt dåligt skick? Hål, sprickor, gropar och lappningar överallt. Det är sånt jag aldrig lade märke till förut, förrän nu när varenda en plågar mig. Det kommer förmodligen att bli en dyr post i budgeten snart…
Det hade varit trevligt att träffa dem och hänga där en stund, men det gick inte. Trots att jag verkligen ville. Hade ju inga andra planer för dagen heller, och det hade varit skönt att inte bara sitta hemma. Man kan ju faktiskt se något intressant på vägen också… Men det var nog nödvändigt att jag var hemma, för nu väntar jobb. Troligen betydligt lugnare på jobbet än förra veckan – med lite tur. Försvinner som vanligt från jordens yta måndag, tisdag och torsdag, så det är ingen idé att träffa mig då. Lika bra att stryka de dagarna helt och hållet ur kalendern!
