Helt sjukt hur mycket vi saknar den lilla svarta kissekatten. Han var så rolig och knäpp, och hanterbar som en teddybjörn. Självklart märks det väldigt väl på orangea Fjodor, för de var som ler och långhalm från när de föddes.
Han är sällskapssjuk, han har knappt varit ensam en enda stund i hela sitt liv. Han ska vara med precis hela tiden, och eftersom han inte är så bra på att leka själv måste jag leka med honom. Och när min lek inte räcker till och han hellre vill brottas och gnaga lite, då hade det ju varit bra med en slagpåse i form av en lillebror. Så vi har börjat kolla lite på kattannonser, men det verkar lite tunt.
Folk lägger ut annonserna så himla sent, bara ett par dagar innan de kan levereras, så man hinner ju inte ens träffa katten en gång eller två innan man bestämmer sig och det är dags att flytta hem. Uselt faktiskt, för man bör inte köpa en katt utan att veta vilken typ av personlighet den har.
Om den inte alls passar in i familjen/situationen man har hemma – vilket oftast märks snabbt och väl när man umgås med den en stund – så är man fast med ett djur man inte bör ha. Och därför överger folk sina husdjur. Det tänker jag aldrig göra, och därför är det viktigt att det blir rätt. Hellre väntar jag, så länge det krävs, men för Fjoddes skull hoppas jag att vi hittar något snart.
Om man skaffar kattungar, olycka eller ej, så har man ansvar för dem. Och ja, man skaffar kattungar om man har en katt som inte är kastrerad eller steriliserad och låter den gå ut. Det borde rimligen vara viktigt för ägarna att de kommer till bra familjer, men det verkar som om folk lägger ut kattannonser och bara hoppas bli av med dem.
Så om någon har tips om söta huskattungar i Stockholmsområdet, vana vid alla ljud i ett hushåll (dammsugare, tvätt, diskmaskin), vana vid folk och har blivit hanterade väldigt mycket redan från tidig ålder, och som vill att de kommer till ett oerhört bra hem där det så gott som alltid är någon hemma, hör av er till mig så kommer jag och tittar.
