Jaha, då var det dags. Har gråtit av oro till och från sen i går kväll när jag fick ett brev från Arbetsförmedlingen, jag ska på datorkurs som börjar den 11 juni. Excel och Powerpoint, inget konstigt med det, för det är väl sådant man kan fördjupa sig i ganska mycket. Men i två månader, på heltid? För det första klarar jag inte av att vara någonstans på heltid, för det andra skulle jag förmodligen kunna lära mig det själv på två veckor bara jag hade tillgång till materialet.
Två månader på heltid, 320 timmar. Av kursinformationen att döma är det dock en ganska grundläggande kurs. En vanlig grundkurs i Excel brukar vara 8 timmar, en avancerad ungefär lika mycket till. Dessutom är kursens mål, och jag citerar från AFs hemsida: ”Att deltagaren uppnår god färdighet att använda de vanligaste förekommande dataprogrammen inom Office på ECDL-nivå eller motsvarande samt får kunskap i hantering av webbaserat material, Internet, e-post och informationssökning.” Ja, för det behöver ju jag?
Kursens innehåll: ”Allmän IT-kunskap, Användning av dator och filhantering med Microsoft XP samt Vista, Office-paketet – Word, Excel, PowerPoint och Access, Söka information och kommunicera via Internet, E-posthantering, Jämställdhet, Miljö, Jobbsökning – Hitta jobben, CV, Meritförteckning, Personligt brev och Intervju, Arbetsmarknadsinformation och studiebesök.” Och där dog jag en smula. Kom igen, jag har gjort den här sidan. Modifierat, sökmotoroptimerat, skrivit om kod och programmerat, efter att jag själv tagit reda på hur man gör. Skrivit mer än 1000 ganska välskrivna inlägg – jag behöver inte hjälp att formulera ett CV.
Jag är inte elak eller dryg, men all min energi går åt till att leva och försöka orka med vardagen, det finns inte någon plats för att sitta och vänta på att andra ska förstå. Det finns inte heller någon chans att jag ska klara av att sitta vid en anpassad för någon med diskbråck och inflammationer i både axlar och armbågar dator åtta timmar om dagen. Men eftersom kursen är anpassad för funktionshindrade så kanske de har en schäslong eller en säng jag kan lägga upp benen på, medan jag har datorn i knät…?
Har skrivit ner all oro och alla frågor och mailat min arbetsförmedlare. Han hade dessutom en annan utbildning på gång direkt efter, en administrativ grundkurs. Om den finns absolut ingen information ännu, och det man inte vet blir man ju inte olycklig av. Just nu är jag olycklig. Visst, jag gör det som krävs av mig, men det här kommer att bli riktigt jobbigt. Går det inte i mitt tempo, eller går att anpassa därefter, kommer det att bli en fruktansvärd plåga. 320 timmar tillsammans med andra funktionshindrade som antingen inte har några datorkunskaper, eller inte vill vara där. Kul.
