Fick en sån fin komplimang av älskaren R på middagen i lördags. Eller vad det nu var, jag får helt enkelt ta det som en komplimang… Han sa att han aldrig träffat på någon som är så bra på att vara trevlig och låtsas vara intresserad, men som i själva verket totaldissar personen man pratar med! Det gäller alltså inte jämt, utan bara när någon pratar om något som jag tycker är fullständigt ointressant, oftast något specialintresse som rör motorer.

Oftast vet de tydligen inte heller om att de har blivit förnedrade under samtalet, eftersom jag låter intresserad och spelar med i något jag egentligen inte har det minsta intresse av. Förnedrad kanske är fel ord, det låter så elakt. Förringad, kanske är mer korrekt R själv brukar komma på det efter en stund när det drabbar honom själv, om han pratar om någon motor eller skruv.

Efter ett par intresserade frågor från mig, med kanske en aning fel tonfall eller om jag är lite för intresserad av ämnet (eftersom han känner mig) så brukar han garva och säga att det inte är någon idé att han fortsätter prata. Men alltså, det är ju inte alltid min mening att förringa någon för att de har helt andra intressen än jag, ibland är jag ju intresserad på riktigt och vill veta mer. Men då händer det att R tar fel och tror att jag förnedringsfrågar, hahaha!

Ibland är det väldigt uppenbart, som när en av middagsgästerna pratade om någon mutter eller bil (jag kommer inte ens ihåg vad det var), och jag låtsades vilja veta mer. Det är ju artigt att föra en konversation (och det kan jag), och jag inser nog ofta inte själv att jag gör det. Ibland försöker jag bara vara trevlig, men misslyckas kapitalt. Tur att han märker det i alla fall, hahaha!